He's Just Beginning To Live?
69 Love Songs, något av popmusikens svar på På Spaning Efter Den Tid Som Flytt, känns r
imligen som det enda en människa borde kunna få ur sig om så man hade en hel livstid i förfogande. Saken är bara den att Stephin Merritt inte är en vanlig människa, likt oss andra. Ty inte nog med att spelat 69 Love Songs, nej: han föregick också detta album med Distant Plastic Trees, The Wayward Bus, The House of Tomorrow, Holiday, The Charm of the Highway Strip och Get Lost. Och sedan kom han, som om det redan inte vore nog, att följa upp 69 Love Songs med ytterligare två enorma album, i och Distortion. Och någonstans där, i ett nytt decennium och allt, frågar väl vi oss alla "Nu, Merritt, gamle man, kan du väl för i helvete inte har så mycket mer att säga?". "Nej", skrattar Merritt ironiskt, och drar fram Realism ur innerfickan "...för jag har ju verkligen inget mer att säga".
Kommentarer
Postat av: Adam
Note: Extremt lamt av Lokko att ge albumet en etta i SvD (motsvarande kryssad geting, kalkon, en hög med skit, antitesen till allt som är bra etc.). Tydligt att han mest använder albumet för att upphöja sitt popkulturella ego.
Men i övrigt är han ju bra.
Trackback
