Årets album!
Nollnolltalet: filmfavoriter
Slås återigen av den ganska märkliga faktum att film över huvud taget var något jag började konsumera först under nollnolltalet - mer eller mindre. Det ska dock sägas att jag i relation till musikintresset förhållit mig ganska passiv och lat - alternativt är det mest en känsla som har å göra med att jag stötte på Tativille i allt för tidig ålder. Där påminns jag ständigt om vidden av min erbarmliga kunskap, och där demonstreras fram för allt hur extremt många filmer jag aldrig kommer att få se. Känns den där God-ar-d som djupdykning nog? Ta dig då en noga titt på den här listan.
Vad är grejen med att 97 % av vår tids regissörer äger en Y-kromosom? Har evolutionen helt enkelt gjort Y-kromosomen lite duktigare på att skriva manus och spela in film? Visst. Och knappast har saker och ting sett mycket bättre ut under nollnolltalet. Vi får hoppas på att Mai Zetterlings ande inspirerar och vänder på skeppet under nästkommande årtionde.
I övrigt vill jag tacka Jönköpings Filmstudio - antagligen det bästa som hänt den staden, tillika avgörande motvikt mot SF-monopolet (och kyrkorna).
Det kändes snudd på omöjligt att välja ut filmer, specifikt från nollnolltalet, och upprätta någon slags inbördes hierarki dem emellan. Det vore för besvärligt. Istället bara en sporadisk samling på olika vis bra och/eller betydelsefulla filmer:
The Man Without A Past (Aki Kaurismäki, 2002)
The Squid and the Whale (Noah Baumbach, 2005)
Bad Santa (Terry Zwigoff, 2003)
The Aviator (Martin Scorsese, 2004)
Mulholland Drive (David Lynch, 2001)
Tristram Shandy: A Cock and Bull Story (Michael Winterbottom, 2005)
Funny Games (Michael Haneke, 2007)
The Life Aquatic with Steve Zissou (Wes Anderson, 2004)
In The Mood For Love (Kar Wai Wong, 2000)
There Will Be Blood (Paul-Thomas Anderson, 2007)
Nacho Libre (Jared Hess, 2006)
Du Levande (Roy Andersson, 2007)
Vad är grejen med att 97 % av vår tids regissörer äger en Y-kromosom? Har evolutionen helt enkelt gjort Y-kromosomen lite duktigare på att skriva manus och spela in film? Visst. Och knappast har saker och ting sett mycket bättre ut under nollnolltalet. Vi får hoppas på att Mai Zetterlings ande inspirerar och vänder på skeppet under nästkommande årtionde.
I övrigt vill jag tacka Jönköpings Filmstudio - antagligen det bästa som hänt den staden, tillika avgörande motvikt mot SF-monopolet (och kyrkorna).
Det kändes snudd på omöjligt att välja ut filmer, specifikt från nollnolltalet, och upprätta någon slags inbördes hierarki dem emellan. Det vore för besvärligt. Istället bara en sporadisk samling på olika vis bra och/eller betydelsefulla filmer:
The Man Without A Past (Aki Kaurismäki, 2002)
The Squid and the Whale (Noah Baumbach, 2005)
Bad Santa (Terry Zwigoff, 2003)
The Aviator (Martin Scorsese, 2004)
Mulholland Drive (David Lynch, 2001)
Tristram Shandy: A Cock and Bull Story (Michael Winterbottom, 2005)
Funny Games (Michael Haneke, 2007)
The Life Aquatic with Steve Zissou (Wes Anderson, 2004)
In The Mood For Love (Kar Wai Wong, 2000)
There Will Be Blood (Paul-Thomas Anderson, 2007)
Nacho Libre (Jared Hess, 2006)
Du Levande (Roy Andersson, 2007)
What?
Pet Shop Boys-What Have I Done To Deserve This ? (Cosmonauts Dub Edit)
