Meet The New Mozart
Prefab Sprouts Let's Change The World With Music är det hitintills förlorade verk som för sisådär 17 år sedan, resolut begravdes i ett dammigt, aldrig senare besökt arkiv. Detta inträffade i samband med att en exekutiv Sony-direktör, med koll på 90-talet, förklarat för Paddy att det nya inte är skriva poplåtar baserat på eftertänksamma religiösa betraktelser; det nya är att rimma supersonic med gin and tonic.
SvD tycks inte vara särdeles imponerade, inte heller Expressen i sin in-depth analysis. Det påstås av den förra att skivan är alltför "syntigt 90-tal", dras med undermålig i produktion och följaktligen borde ha förblivit förlorad för all evighet. Jag förstår, uppriktigt sagt, ingenting av dessa uttalanden. Det bör snarare anses straffbart (eller - i detta fall - vara en direkt synd) att undanhålla en verk av detta slag från omvärlden. I synnerhet när albumet tvivelsutan är i stånd att realisera sin ansats till titel (en insikt beseglad redan sju sekunder in i 'Ride') - och inte minst vad gäller min egen värld.
So Help Me Out!
"I wasn't sure if it was Marx or Hitler that was in this year
I hadn't been to Brighton for a while so it wasn't too clear
So imagine my surprise when I opened my eyes
To find it was the Liberals who were hip to sloganeer
I'm out tonight and can't decide between Soviet hip or British pride
So help me out, so help me out
Blackpool help me out, Scarborough pull me through
So help me out
They wore enamel badges of David Steel on their sleeves
And nuclear power no thanks, not sure and yes please
And their faces were two fold and their teeth they were gold
And they wore their pinstripe suits with a rip at the knee"
