I won't share you
I Googles lansering och introduktion av tjänsten "Buzz" konstaterar en schysst, modern, medveten och ung amerikansk man att "the first thing we all do when we find something interesting is share it". Han talar om det som vore det en precis lika självklar instinkt som att fortsätta andas syre. Det hela framstår som en träffande summering av år 2010 och det som vi kan komma att vänta oss av framtiden. Den samlande produktionen av allt mänskligt skapande ska vi ackompanjera en "share this on Facebook"-knapp. Ingenting ska inte kunna delas. Vi ska dela allt, hela tiden, varsomhelst, hursomhelst. Vill du lyssna på Felt's "Fortune" genom dina iPhone-högtalare i väntekön på T-centralen? Kör! Klicka bara två, högst tre gånger, i telefonen och börja dela med dig av musiken till alla vänliga människor runtomkring. Ingenting hindrar dig. Eller varför inte ägna fem minuter åt att slänga ihop en "best of Arthur Russell"-lista i Spotify och skicka ut till samtliga dina 534 facebook-vänner? Gör det! Han är ju bra! Vi måste ju dela med oss det vi tycker om! Bara ge! Behåll inget för dig själv! Inget är för privat! Dela!
PS. Jag har avinstallerat Spotify. Det är det bäst jag gjort för mitt välbefinnande sedan upptäckten av "hide"-funktionen i Facebook.
PS 2. Antagligen läser högst tio personer den här bloggen. Det kvalificeras troligen inte in på 2010 års krav på omfattningen och innebörden av "sharing". Med andra ord läggs bloggen inte ner.
PS. Jag har avinstallerat Spotify. Det är det bäst jag gjort för mitt välbefinnande sedan upptäckten av "hide"-funktionen i Facebook.
PS 2. Antagligen läser högst tio personer den här bloggen. Det kvalificeras troligen inte in på 2010 års krav på omfattningen och innebörden av "sharing". Med andra ord läggs bloggen inte ner.
