BEFORE HOLLYWOOD

Har lite svårt att tro på det här med paradiset och livet efter döden etc. Men, om vi nu ponerar att allt det där faktiskt existerar, har jag en ganska klar bild av vad som är att vänta: alla kommer att vara jättesnygga, alla kommer att spela synt och funkbas på en catwalk och året kommer ständigt att vara 1985:

Det är sällan som musik och ackompanjerande video motsvarar varandra i briljans.
Här följer dock ett lysande undantag:

Den mest ömsinta houseballad som aldrig spelades in -92. Allt jag begär av musik.

Rick Poppa Howard - I Won't Lay Back

Jag hör knappast till dem som vill bidra till att upprätthålla en dikotom syn på könsrelationer.
Allt är, som bekant, en konstruktion.


Men kan vi varje fall enas om att den kvinnliga konstruktionen är vida överlägsen den manliga konstruktionen? Om så mycket som skuggan av ett tvivel råder om den saken rekommenderar jag att ni granskar de två nedanstående youtube-klippen:







Det skvallrar samtidigt om att mycket av musikkulturen på 80-talet fortfarande känns vida mer progressiv och avant-garde än något som görs i rock- och pop-världen år 2011.

En ny mix, vars titelspår är tillägnat det lilla bohemiska kafféet ovan. På ålderns höst planerar jag att slå mig till ro i trakterna däromkring och stillsamt invänta det sista andetaget till tonerna av "Café de Flore".
En finare död kan jag inte föreställa mig.

#11 - Café de Flore from soulcircus99 at Letsmix.com.

Trish Keenan har gått bort i sviterna efter att ha insjuknat i svininfluensa. Hon kom blott att bli 42 år gammal. Tillsammans med James Cargill utgjorde hon ena halvan av Broadcast - ett exakt lika briljant som förbisett left-field-orienterat retro-futuristiskt popband. Det tragiska i hennes bortgång går inte att underskatta. Broadcast var ett av få samtida band vilka ständigt närde en ambition att utvidgade den musikaliska horisonten i alla väderstreck. Keenan och Cargill växlade ledigt mellan abstrakta, experimentella, sample-baserad alster till de mest enkla och raka av popsånger till något precis mittemellan. Och ständigt i spektrumets mitt: Trish Keenans hjärtskärande unika röst.

Jag minns ögonblicket då allt började. En god vän hade skickat mig en samling låtar. Förstrött lyssnade jag igenom dem. Samtliga låtar lät trista och förutsägbar och inspelade enligt konventionens alla regler. Sedan: Broadcast och ”Look Outside”. Spöklika synthar från ett annat universum, ett avant-gardistiskt trumkomp, crescendo, följt av I look outside // And whereever I go // You are there. Jag var 16 år och min värld stöptes om i grundvalen.

Hej då, Trish. Döden är absurd. Jag kommer aldrig att glömma dig.

#10 - Poem Of A Dead Song (Trish Keenan 1969-2011) from soulcircus99 at Letsmix.com.

Bjuder på favoriter från 2010. Lista och mix!

#08 All About Our Love: Quintessentials 2010 Part I from soulcircus99 at Letsmix.com.

#09 Juno Love: Quintessentials 2010 Part II from soulcircus99 at Letsmix.com.

1. Blackjoy "Erotis"



2. The Radio Department "Clinging To A Scheme"



3. San Soda "Immers & Daarentegen"




4. Sade "Soldier of Love"


5. Romain Virgo "Romain Virgo"


6. Aloe Blacc "Good Things"


7. Ariel Pink's Haunted Graffiti "Before Today"


8. R. Kelly "Lover Letter"


9. Badly Drawn Boy "It’s What I’m Thinking Of"


10. Teenage Fanclub "Shadows"

Before Hollywood har tynat bort och nästan, nästan dött. Men inte riktigt än.

I dag ges 12'an som med alla sannolikhet lär bli årets stora klubbfavorit jämsides "Coma Cat" ut på New York-baserade Throne of Blood: Populettes "Populace/Populus".

Populette - Populus

Just nu är det egentligen bara en sak som upptar all min vakna tid: "Juicy Fruit". Jag chockades svårt av Christine Lewins obegripligt fantastiska reggae-version. Först i tron att Lewin gjort originalet. Sedermera kom jag att upptäcka att originalet tillskrivs James Mtume, Miles Davis gamle vän. Året var 1982 och sedan dess har låten, av uppenbara skäl, kommit att samplas mycket flitigt. Bland annat så sent som 2007 av Keyshia Cole i "Let It Go". Men ingen med tillnärmelsevis lika mycket hjärta som The Notorious B.I.G på 1994 års profetiska Ready To Die.