Eskatologiska poparrangemang

Perfekta, fulländade, otvetydigt storslagna poparrangemang: finns dessa? Det råder delade meningar om den saken. I min fenomenvärld, där popmusik antagligen är den sista utpost som ännu inte utsatts för verklighetssinnad men ack så gråskalig postmodernistisk skepsis, skulle jag tro att så nog är fallet. Här finns ännu ledsnören. Nog vet jag också att det är lönlöst att likt efter en helig gral försöka finna själva Poparrangemanget. Blott kan vi ta, förhoppningsvis, små, små steg i rätt riktning. Här följer två välfunna förslag, och utmärkande tycks vara att arrangemangen får ackompajerande sång att kännas en smula överflödig, ibland direkt hämmande.

The Wake - Pale Spectre
Onekligen alstrade The Wake sin största stunder på Factory Records, före tiden på Sarah Records. Bandets så karaktäristisk suggestiva synthdränkta postpunk, gjordes bäst på 1985 års album Here Comes Everybody. Notabelt är inledande 'O Pamela' (vilken åter aktualiserats i och med Nouvelle Vagues degenererade stöpning) samt 'World Of Her Own', vars delparti med det så gränslöst vackra och intelligenta samspelet mellan munspel, synth, bas och trummor gör att den, i princip, lika väl hade kunnat rubricera denna spalt. På nyutgivningen av albumet medföljer också de singlar bandet släppte efter Harmony. De allra flesta av dessa håller en löjligt hög kvalitet (popregelrätta 'Gruesome Castle', 'Talk About The Past' - med Vini Reilly på piano - och phaseade 'Of The Matter'). Singeln 'Pale Spectre' är dock extraordinär, på så sätt att dess så direkt slående kakafoniska, svärmiska, helt idealiska arrangemang på allvar får mig att undra om detta någonsin kommer att kunna överträffas.

The Farmer's Boys - For You
The Farmer's Boys är ett stundtals perfekt popband. Andra gånger, i synnerhet under senare delen av karriären, lite väl buskislustiga för sitt eget bästa. Bandets allra mest utmärkande signum är just de ibland helt förkrossande välkomponerade och tighta arrangemangen. Det skulle följaktligen vara missvisande framhäva 'For You' alltför mycket i relation till övriga låtar på debutalbumet Get Out and Walk från 1983. Jag talar i synnerhet om inledande 'Matter of Fact', 'Probably One of the Best Investments', 'More Than A Dream', Jens Lekman-doftande 'Woke Up This Morning' och 'Wailing Wall'. Men, onekligen var havet aldrig så skimrande som i 'For You'.

Lyssna även på 12'-versionen.

A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0