BEFORE HOLLYWOOD

Det skrevs tidigare om en av världshistoriens bästa sånginsatser. I rådande känslorus gick bemärkelsen till Joe Strummer i Train in Vain. Uppenbarligen gick saker och ting lite väl fort där, ty som en av mina två läsare noterade har jag gjort bort mig monumentalt: Joe Strummer sjunger inte en ton i Train in Vain. Det är istället gitarristen, Mick Jones, i detta fall vokalisten, som borde ha kanoniserats. Det hela är en oförlåtlig blunder.

Jag söker absolution genom att utse en ny bästa sånginsats. Den här gången motiveras det hela inte av att mitt hjärta rundat galaxen med anledning av den fantastiska kombination toner somliga stämband ibland förmår generera. Tvärtom. Killen sjunger ju inte ens - i varje fall inte enligt exempelvis min gamla gitarrlärare på kulturskolan. Å andra sidan hör ju, som bekant, kulturskolor i allmänhet hemma i helvetes mest perifera utpost, där skärselden brinner lite extra.

Kort sagt är detta en av världshistoriens bästa sånginsatser ungefär av samma anledning som varför vinjetten till Kalles Klätterträd är den bästa vinjetten.